....och ett glas rött till, bestod en av middagarna i helgen. Den andra av lax och potatis. Det var såååå gott, men måste nog säga att den först nämnda var strået vassare för mina smaklökar. Speciellt när man tog ett glas rött till det. Vi har tagit det lungt en hel del, men som tradition har vi tänt ljus för de som vi saknar och tänker på. Min morfar fick ett ljus, min gammelmormor och morfar ett, min farmor och farfar ett, Juhas vän T fick ett och vår volleyvän F fick ett. De kommer ofta upp i våra tankar och minnen man har kvar efter dem. Speciellt de som lämnade oss alldeles för tidigt så känns det som att man ska verkligen ta vara på dagarna man får med nära och kära, man vet aldrig vilken dag som är den sista. Det är så rogivande att få strosa omkring bland alla tända ljus. Barnen tycker om att få tända ljus och frågorna om döden brukar komma. En gång sa min äldsta dotter - Mamma, förra gången vi var här så såg jag en vit gubbe. Hmmmm, jag sa bara att ja det var nog någon som hade dött och som gick omkring och kollade att allt är bra med oss som lever. Barn ser nog mycket och jag ska då inte försöka stänga av henne om det är så att hon ser.
Nej, nu ska jag ta och titta lite tv för att sen dra täcket över mig. Kram!
1 kommentar:
Jag ryser lite. Men samtidigt tycker jag det är lite fint. Det här med vita gubbar och sånt...
Skicka en kommentar