Fy vad hemskt!

Hamnade på en blogg idag där en familj fått uppleva något så tragiskt. Hennes man och pappan till hennes tvilling pojkar har gått bort endast 34år gammal. Fy så hemskt. Det är så hjärt skärande att det borde inte finnas dödlighet vid så unga år. Förlora en förälder när man är så liten. Bloggen heter http://tvillingmamma.blogspot.com/ och när jag läser inlägget där pojken säger varför han gråter - för att han saknar pappa, så är det så det kramar åt hjärtat. Fy inget jag skulle önska min värsta ovän. Livet kan vara fördjävligt hårt ibland.

Man ska verkligen ta vara på livet och inte reta sig på små saker. Säga vad man känner till dem man håller av, en gång för mycket, för man vet aldrig när det är den sista dagen. Det som gripit mig är den nya serien Himlen kan vänta. Tänk att få veta att man har en sjukdom som kan sluta med att man kommer att dö. Alla som är med i serien har sådan energi och glädje till livet, men hoppet är ju som sagt det sista som överger en. Efter ett sådant besked börjar man ta var dag som den kommer och lever i nuet och skjuter inget framför sig. Varför är det först vid sådana besked som man öppnar ögonen och stannar till. Lätt hänt att man tar allt för givet och springer i ett ekorrhjul som aldrig slutar snurra. Stanna till och känn efter vad man vill och hur man vill leva sitt liv. Det jag tycker är så tragiskt är att paret som fryst in sperma för att kunna skaffa barn, inte får använda dem pga att han är dödligt sjuk. Ska man inte få själv bestämma vad man vill göra med sin egen kropp och det som kommer från den. Om dem vill ha en liten trots att han bara har två år kvar att leva så ska väl dem få leva två lyckliga år med ett barn som dem längtat efter. Fy för socialstyrelsens lagar och principer.

När barnen gick i säng i kväll var jag och pussade på dem extra mycket, mina små skrutt! Nu ska jag och pussa på gubben också.

Krameli kram och puss till ALLA som läser vår blogg; vänner, släkt och bekanta.